Tabelraset

Jag trodde alltså att jag skulle få stor och smäktande blogginspiration under min arbetsfria sommar förra året, och husmodra medan Petter arbetade för brödfödan och fota alltihop. Men så blev det alltså inte.

Inte heller under min arbetslösa höst vart det nåt, snarare mindre och mindre. Och i februari gick jag in i heltidsdimman och syns sällan till varken av mina vänner eller av internet längre.

Nå, nu har pyntblogg-vurmen lagt sig något, och orden får större dignitet än bilderna. En annan frihet är att inte ha några läsare, men ändå tvingas anstränga sig eftersom det inte går att gömma sig på internet. Då kan det skrivas loss.

En tråkig sak med mitt jobb är att jag inte får prata om det, riktigt. Jag kan berätta att jag jobbar med språk och röst och tal, och att det är lätt, svårt, spännande, roligt och frustrerande och hjälplöst - som det ska vara i början. Men vad jag gör om dagarna är alldeles för hemligt. Och det är såklart bra så.